Innan han började tittade vi på Theresa Andersson, hon var helgrym, loopade allt hela tiden vilket gav världens härligaste känsla. Men hon var ju ingenting om man jämför med Tommy! Sån musik ska höras live på den volymen. Alltså, det kändes som om musiken uppfyllde hela mig. Under sista låten satt jag och halvblundade och bara njöt. Det var nämligen låten Auoriginal som fick avsluta kvällen, så ljudet höjdes. Den bästa låten var nog ändå en ganska ny, The Trails hette den. Eller så var det Ruby's Eyes. Jag vet inte! Åh, allt var så sjukt bra bara.

Här är The Trails i alla fall!